rosadun

Helvettes jävla fan vad jag älskar det sura piss livet just nu. Fan varför ska det bli så här när man minst av allt orkar med det? För er kanske detta ses som en super töntig sak att bli arg och ledsen för. Men för mig är det inte lätt.
Jag var till psukologen idag och hon börjar samtalet med att säga att hon vill ta upp en sak. " du ska sluta va?" kastar jag ur mig. Hon vart lite ställd "hur vet du det?" ja för när någon säger att det vill ta upp en sak. Så i 99 fall av 100 så är det att de ska sluta. Och i 1 fall av 100 så är det att de ska vara mammalediga.
Jag orkade inte visa någon som helst reaktion, kände bara hur orken rinner ur mig och dagen känns inte alls någe bra och vädret gör det fan inte lättare heller. Det var fan något som gick sönder inom mig.
Efter en stunds tystnad då säger hon " vad tänker du? Vad tycker du? Du visar inte någon reaktion"
"Ärligt talat, vad spelar det för roll vad jag tycker och tänker? Det spelar ju inte någon roll vad jag än säger så kommer du ju att sluta ändå?"
"det är ju en väldigt sund inställning" vart svaret från henne.
.
Och där, just i den sekunden så började det...avstängningen. Viljan och orken försvann fast as hell. Och masken åkte på och allt är bara bra, lugn och harmoni råder till 1000% från början till slut. Allt är glatt och lyckligt, jag har inga som helsta problem i världen.
Lögner, avstängda känslor.
.
Ni kanske tycker att jaag är en tönt som gör så här, men tänk er själva. Ni får veta att ett av era ventilhål kommer att försvinna, du får en träff efter beskedet på dig att ta in, fatta och hitta en överlevnads strategi innan det försvinner.
Och du vet inte när en ny ventil är på plats. Och du måste då bygga om allt igen. Ta allt från början. Och till det hela hör att du vet att det kommer dröja minst 3 månader och dessutom så är det semester tider på g och då kan tiden dra ut till 6 månader.
.
Tack så mycket. Det är bara att stänga av och hoppas på det bästa