rosadun

Jag vill inte höra, jag vill inte se.

.

Varför kan inte denna dag bara vara som en av alla andra dagar i denna grå vardag.

.

Jag vill inte känna, jag vill inte le.

.

Minnen som kommer huller ombuller och skapar ett totalt kaos bland allt kaos som redan existerar.

.

Jag vill inte höra, jag vill inte se.

.

All musik skapar bilder.

.

Jag vill inte känna, jag vill inte le.

.

Tårarna bildar djupa ränder.

.

.

.

Ena stunden så bara rinner tårarna för typ allt. Andra stunden så blir jag bara tvär sur för minsta lilla.

Så det är väl tur i sig att jag är själv hemma ännu.

Och förförsta gången ever så går jag upp frivilligt tidigt för att typ hänga på låset till mat affärerna för att handla det sista för att sedan kunna gå hem och bara mysa och pyssla i herrgården. Ja jag är nog fasiken inte riktigt klok.

Men men vad gör man inte för den man älskar?

.

Menyn kommer senare så ni får se vad det blir för något.

Har i alla fall kommit fram till att det blir varm choklad med vispadgrädde under kvällen i alla fall.

Men sedan så har jag inte kommit så mycket längre. Men men...det är lååååång tid kvar( säger den eviga tids optemisten). Undrar om jag ska ge mig på att pröva göra Tjärknöl...det är ju jäkligt gott tycker jag...men det tar typ 10000 år att göra det. Men hur som haver så måste jag ta och bestämma mig typ väldigt snart om jag ska göra det eller inte.

.

För övrigt så har jag tänkt att knäppa kort på julklappar jag fått för jag är så jädrans nöjd med de. Men men den som lever får se.

.

Snart kommer i alla fall syster och leker med mig idag <3 och det ska bli så attans skönt att bara softa och bara mysa med henne resten av dagen

.

Träffade min Bitch idag och hennes karl <3 och så bytte hon och jag klapp med varandra. Fick ett par super duper fina örhängen som er ut som handklovar. Sedan så var jag till Lidl och försökte komma på vad som behövs handlas hem. Har btw nog kommit på vad jag ska laga för gott på nyår. Mulle jobbar hela helgen så jag fixar och donar lite mys tills han kommer hem på kvällen.Och det mesta har jag ju redan hemma så det behövs inte handlas så värtans mycket.

.

Sitter och tittar på en dokumentär. Och jag sitter med tårarna i halsen och vet inte riktigt vad jag ska säga riktigt. Som tur är så bandar jag detta så jag kan ta och kolla på det igen vid ett senare tillfälle.

.

Ne om man kanske skulle ta och gå ut och gå en vända??

.

Tja själv började jag min dag med att konstatera att det är jävligt tyst ute och att det är plus grader.

Sen så fick jag äntligen tummen ur och städade akvariet och som belöning fick firrarna en röd kub redan nu mitt på dagen. Plus att de ska få en i kväll. För även om jag inte känner mig särskillt julig så ska ju inte djuren och de andra lida för det.

.

Väntar på att Mulle ska komma hem och sedan ska vi göra oss i ordning och åka över till Moa Mu och äta middag.

Tja sen så...tja vet inte alls vad vi gör sedan...men det märker vi nog.

.

Men men får väl se vad de vill testa denna gång...aja jag är inte döv...än i alla fall

Ja det var ju en bra fråga i sig det med. Vet faktiskt inte hur jag ska kunna förklara vare sig här eller för någon annan. Det är ju det som är kruxet med det hela.

Hur mycket possitivt måste finnas för att det neggativa ska avta?

Jag är otroligt lycklig och tacksam för mitt hjärta som är med mig dag som natt och tröstar och vaggar mig när mardrömmarna tar över. Jag är verkligen super tacksam för det.

Men det kan inte alltid hindra den gråageggan som finns inuti mig. Jag vet vad det är och jag vill inte ha det. Men det hela kan jag inte bara kasta ifrån mig...hur gärna jag än vill det. Jag försöker verkligen att tygla de stora hästarna och hoppa upp och tamja dem. Men jag kastas ju av för att det inte finns något att hålla i. Och hur ska man då göra?

Jag bara väntar på avkastningen som får mig att bryta ihop och börja gråta hejdlöst över allt som har inträffat. Jag är bara inte där ännu. Men det kommer nog när jag minst anar det.

-

Nu ska jag i alla fall kura ner mig vid hjärtat och vänta på att sömnen ska anfalla...

Blä blä blä blä blä bajs...det är vad som känns idag. Visst nu får ni absolut inte tro att jag inte är tacksam över min Mulle, för det är jag absolut. Han finns och stöttar mig till 110% och vi försöker tillsammans göra vardagen så smidig som möjligt. Sen att det inte alltid blir som det är tänkt må väl hända. Men vi tar oss frammåt. Och det är väl det som är huvudsaken.

T.ex. när jag städar...varför börjar jag alltid på typ alla ställen samtidigt för? Det blir ju bara mera kaos medans man håller på. Men men jag är som jag är när jag inte blev som jag skulle. Det är väl bara att bita i det sura äpplet och börja nu då...