en tid

tiden går men såren består...

väldigt längesen jag skrev här ute överhuvudtaget. men grejen är den att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva och hur.
monstren från förr börjar komma så tätt in på mig just nu. mardrömmarna kommer allt oftare nu och jag vaknar av mitt egna skrik på natten och kinderna är fuktiga av tårar. oftast vågar jag inte somna om när jag har vaknat på natten.



Hur som haver skorna skaver. Här kommer det en bild som ett bevis av ett kreaktivt anfall som inföll i torsdags.
Många skratt inbringade det i alla fall


RSS 2.0