rosadun

Det är bara ibland som allt bara slängs ut i en ovishet som varken har mark under fötterna eller land i sikte.

Jag tänker för mycket, jag vet. Jag jobbar hårt på att inte tänka. Jag håller andan, biter mig i fingret, försvinner in i mig själv, räknar allt som går att räkna, fåglar trappsteg, löv, stjärnor, steg, ljud, allt allt allt går att räkna minst en miljon gånger. Ibland råkar något fokus fastna lite för hårt och det blir en ritual eller ett tvång. Välj själv att kalla det vad du vill. Men för mig är det bara ren överlevnad många gånger. För mig är det bara ett effektivt sätt att fokusera. Jag lider inte av att ha mina mönster, jag lider snarare av att inte ha något mönster. Min hjärna behöver miljarder av sekunders aktivitet varje minut. Det är aldrig tyst eller tomt i mig. Till och med tystnad har ett skrik.

Jag kan fånga upp ett fokus och jag kan behärska mig till den gränsen att inget syns utan på. Inget av mitt kaos syns utåt när det väl gäller. Men jag klarar inte att förmå mig att ha den enorma energin eller focuset att klara 40 timmar i veckan om och om igen och igen.

Och jag känner mig i stort sätt alltid som världens mest uslaste människa och knappt värd luften jag andas. När jag gång på gång inser att hur högt eller hårt jag än önskar, så passar jag inte in i samhället när det gäller slit, släp, eftersträvan till 100% totalt häst jobb att klara av varje dag som "alla andra arbets myror".

Men som sagt, ibland blir det bara för mycket och då skriker min hjärna så hårt att tårarna rinner i ett desperat försök att dränka skriket.

Kyss å Hey

Okey here we go again.

I måndags var jag på en shopping tur med min Hönapöna.

Och det var en av de lugnaste dagarna i år. Mysiga kaffe pauser och härlig lunch.  Det var bara sådär perfekt att allt bara vart som en enda stor energi boost i själen 💕

Tänk vad lyckligtlottad jag är som har fått lära känna denna varelse.

Jag kan verkligen vara mig själv. Behöver inte för en sekund ändra mig eller räkna ut vad mitt nästa steg ska vara. 

Hittade dessa udda godisar. 

Kyss å hey

Ikväll när jag tänder detta ljus känns allt kyligt och hösten gör sig påmind om sin existens. Det är mycket jag inte vill, men måste göra ändå.

Jag lägger ner alla tankar, stora som små i ljuset. Och på så vis kommer min natt vara snällare mot mig.

Puss å hey

Hey Farfar.

Jag saknar dig 💕 

Tänker ofta på dig, typ varje dag. Vissa kvällar är jobbigare än andra. Vissa dagar är lättare än andra.

Ibland känner jag mig så ensam, men då ser jag dig i molnen eller i solen. Mest av allt saknar jag dina kloka svar på alla mina virriga frågor. Ibland när det är extra rörigt i mitt huvud så hör jag dig säga "Kära barn, hur tänkte du nu?". Och då ibland kan jag stanna upp och tänka allt virrvarr en fång till, och då blir det ganska bra det jag tänkte.

Men de senaste veckorna så har jag gått förbi en rönn som inte ser ut som den brukar. I år så har den väldigt ljusgula bär. Och när det har regnat så får den gula bär. Men den har inte haft röda eller orange färgade bär som den annars brukar ha. Och jag vet att det är en rönn som annars har röda bär. För det är den rönnen som jag alltid går förbi när jag går till platsen som jag fick praktik på. Du vet det dära stället som jag berättade för dig att jag tyckte att alla var så snälla mot mig. Och vet du, i sommras fick jag några timmar där som på ett riktigt jobb. Så jag har faktiskt fått en helt vanlig lön som vilken människa som helst. Det kändes riktigt riktigt bra. Och jag känner nu att jag mår bättre än på länge. Och du Farfar, du vet han jag delar mitt liv med. Han du tyckte hade en så fin röst. Vi ska gifta oss 💕 och jag är så lycklig med han. Han gör mig lika glad idag som den dagen jag ringde och talade om att jag träffat min riddare i knölig rustning. Åhh Farfar, jag vill så gärna förklara för dig hur klänningen kommer att se ut. Och jag vill att du ska få känna på ringen så du kan få en bild i huvudet om hur den ser ut.

Farfar, jag hoppas att du kan se mig nu. Och framför allt så önskar jag att du är med mig den dagen jag står där framme och kysser min man.

Och du förresten , jag har hittat riktigt mörkröda bigarråer. Dom är sådär fasligt sura att man dreglar när man äter dem.

Jag har sparat några i frysen för att ha i vinter när det är mörkt och jag behöver minnas solvarma dagar.

Farfar, det känns lite bättre nu när jag skrivit av mig lite. Jag säger som vi sa i telefonen sista gången vi pratade.