rosadun

Jag vill dela med mig av min historia ( eller vad man ska säga). Jag gjorde min op den 30 maj 2011 på akis i uppsala. Men från det att remissen bekräftades på metabolen till op gick det ganska precis 3 år. Jag har fått "bråkat" massor och verkligen fått blottat min själ. Den 30 maj 2011 när jag opades gjordes det med öppen kirurgi ( alltså inte titthål) 20 cms ärr och 25 agraffer efter 4 dagar fick jag åka hem och påbörja livet med en av mina absolut högsta öndskningar inslagna.
Om min resa hade stannat där så hade nog förmodligen mitt liv sett betydligt mer annorlunda ut nu. Men 2 juni 2011, 2 timmar efter att jag lämnat avdelningen sker en stor och endå välomskriven mcolycka och jag förlorar min pappa och min mamma blir så allvarligt skadad att läkarna faktiskt pratar om att hon kanske inte kommer att klara sig. Så mina rekomenderade 14 dagars vila byts ut mot vakande och planering och andra förberedelser. Och som om detta inte räckte så blir det andra kraftiga förändringar inom familjen. Och allt detta resulterar i att jag på loppet av 4 månader går från 159 (173 innan 4 veckors pulver) till 114. Kraftiga blodtrycksfall, taskiga blodvärden och extremt kraftiga hår avfall. Resulterade i att metabolen inte ville skriva ut mig till husläkarna vid återbesök. Då de ansåg att min hjärna/kropp fastnat i ett "ätstörnings beteende" och att jag skulle få bästhjälp av dem och inte vc. Nu har det gått ca 2 år som inneburit flertal blodprovtagningar, piller justeringar, vikt uppgång, terapi terapi terapi. Så kan jag bara säga att jag ångrar INTE min op någonstans, inte en enda sekund har ångern funnits. Allt detta har gjort mig starkare än någonsin. Och jag har verkligen fått en andra chans och ett extra stort plus i allt är att jag under denna tid mötte mannen i mitt liv ( men det är en annan historia )

Denna natt som de senaste nätterna har jag bara känt mig så oerhört bitter och less på mångt och mycket.

Vet inte om det är åtsidosatt jag känner mig eller vad för ord jag ska använda.

Varför i helvette slutar folk att höra av sig? Och vad fan har jag gjort folk?

"Åhh du måste ju ha jätte många vänner runt omkring dig du som bott på så många ställen". Eller "du som känner så många kan du fixa någonstans att sova?".

Men va fan...det finns inte många vänner i mitt liv och jag vet inte några sov platser någonstans och bara för att jag bott på många ställen betyder väl inte att jag har många vänner?

I grundskolan var vi 64 elever i årskullen. Endast 1 har kontakt. I gymnasiet var vi 80 elever i årskullen. Endast 1 har kontakt. Efter 5 år på folkhögskola och massa elever. Endast 2 har kontakt.

För några år sedan var jag på 10 års rejunion från grundskolan. Och där vart jag ifrågasatt varför jag var där, jag är ju en svikare som lämnade allt och flyttade.

Om det nu mot förmodan skulle vara någon från den tiden som läser detta så kan jag inget annat säga än = det var inte jag som svek. Utan ni som svek när ni vände ryggen mot mig när jag vart sjuk.

Jag är stolt över mig själv som flytta endast 17år.
Jag är stolt över mina få som velat hålla kontakten.
Jag är stolt över att jag tagit mig så här långt.

Men priset jag fått betalat är att när inte min finaste sambo (som är mitt allt) är hemma/ledig så sitter jag helt jävla fucking alone. Om jag inte (som det känns just nu) ger mig ut på jakt eller lägger ner enormt mycket energi på att höra av mig kors och tvärs för att "slippa" vara ensam.
Det är inte någon som spontant ringer eller messar om att ses eller bara ändå. Det är inte någon som spontant plingar på dörren för en kaffe eller så.

Under 5 år som jag bott på detta ställe så är det 2 utanför familjebanden har plingat på dörren och umgåtts utan att jag måste jaga...

Ta mig från min hjärna och kropp för en stund eller två så jag kan få fylla på energin igen

Bläääää... Det är nog fan det ordet som beskriver början och känslan för denna dag. Morgonen började 04:45 vaknade av att jag drömde något skumt om det förflutna och att någon högg en yxa i ryggen på mig. Jag vaknar med ett ryck och försöker ställa mig upp från sängen men benen lyder mig inte.
Så hey du underbara mupp ischias (hur det nu stavas) du kommer ju så underbart lägligt så varför inte muppa dig mera när du ändå är på g. Men tack och lov finns det fina piller för dessa tillfällen men största nackdelen med dem är att jag blir så ofantligt trött och allt går i slowmotion.

Så nu har jag beklagat mig klart.

Vad händer hos er idag?

Over and out

Idag vill jag att dagen går fort långsamt. Har legat här nu i 2 timmar och väntar på att lederna ska samarbeta och inte klicka och knaka som det just nu gör. Måste verkligen försöka ta tag i detta snart och ringa läkaren men...palla.

I alla fall så får gärna denna dag snigla sig fram till 13 och sen gå fort som fan fram till 17 och sedan inta snigel speed i 24 timmar.

Kommande vecka är tanken att vi ska ha så kallad semester, men som det ser ut nu så blir det inte så utan den blir fram skjuten...bahhh vill ha semester NU!!!

Over and out

Denna dag har varit skummare än skummast. Hela morgonen började med att telefonen ringer 8:10 och då är det min medicin kontakt som ringer och vill bara dubbel checka vad läkaren och jag kommit överens om. Och så tillägger även han att jag verkar stabilare och sund. När han pratat på i ca 5 min så säger han " är du vaken?" Var av jag plötsligt inser att det är i min mobil någon pratar och utbrister " Oj jag trodde att jag inte svarade i telefon utan att det var larmet som ringde". En tystnad uppstår och jag hör ett "godmorgon" och ett väl menat fniss.

När samtalet var avslutat och jag konstaterar att huvudvärken fortfarande inte har givit upp. Släpar mig upp och dricker vatten ställer ett larm, då jag hade en tid att passa idag. Tok somnar och vad jag tycker känns som 1 timme då larmet skulle ringa visar sig vara 4 timmar senare och det så kallade larmet är min kp som ringer och frågar om jag är redo för våran träff.

Så på 5 min hinner jag kasta på mig kläder, ta morgon dosen och borsta tänderna, nerför alla trapporna och in i bilen till en väntande kp. Hon tittar på mig och utbrister " va? Väckte jag dig?"

Så ja kära läsare det tillhör verkligen inte vanligheterna att folk lyckas ringa och väcka mig, jag sover as länge eller att jag somnar framför tvn.

Så ja denna kropp och hjärna säger starkt ifrån nu och jag inser nog själv att jag virrpannan måste ta mig lite ledigt och vila mig lite.

Bjuder på en bild av våran semester kompis på obestämd framtid =)

Torsten den bittre ser ni här

Måste bara få delge några glada tillrop jag fick idag. Min läkare på psykiatrin ringde idag för jag behövde justera lite mediciner och när vi började runda av samtalet så säger han "jag tycker du låter väldigt klok och förståndig. Och jag godkänner absolut dina argument för denna justering. Du vet att jag håller både tummar och tår för att du ska lyckas efter alla dessa turer och år som du slagits för din överlevnad."

Så ja jag klappade mig själv på axeln och sträckte på mig. Kan säga att jag hade dragit mig för detta samtal ett bra tag och laddat upp med 1000 ifrågasättningar om varför jag inte kunde få justera si eller så. Och jag hade väntat mig superångestdemonen från helvettet. Men icke sa nicke den fick inte den tillfredsställningen =)
Så jag slumrade till en stund i soffan och det mina vänner tillhör inte vanligheterna alls. Det var till och med så pass länge att sambon min tittade på mig och utbrister " men gumman sover du?"

Nu är det högtid för kvällsrutiner och val av kvällens/nattens film.

Over and out

Ja då är denna dag till ända och jag ligger i sängen och kan inte sova >:(
Fast egentligen så vill jag sova vill ligga här och räkna ner timmarna tills kärleken min kommer hem igen. Men det är så otroligt mycket som snurrar runt i skallen att jag inte kan sluta vrida och vända på mig. Vill bara att kärleken min ska komma hem hit nu pronto och vagga mig till sömns och ta bort alla natt demoner...

Men som en liten tröst i detta så äter jag upp hans kärlekspiller i stället

Så nu har troll åkt iväg. Och av någon anledning så kändes det extremt jobbigt denna gång. Så ja nu gör det ont i mostershjärta :'(

Åhhh kan fredagen bli så mycket bättre än så här?
Mannen har lagat kebab, zero och tecknat flera timmar framöver. Men det finaste för denna kväll är att vi har ett litet troll på besök i helgen <3 så mostershjärtat bubblar av kärlek och stolthet.

Så vad händer hos dig en kväll som denna?

Over and out

Våra små balkong odlingar har gått hårt åt denna sommar =/ gassande sol eller ösregn hummm... Men lite sockerärtor har det hunnit bli i alla fall =)

Idag är det fredag och åter igen dax för mig att hålla en liten målargrupp JIPPI!
Ska försöka kläcka en bra id'e vad vi ska pyssla med idag.

I övrigt så får vi fin besök denna helg av en 13 åring =) så helgen kommer att bestå av chill chill o chill.

Fick en fråga ang VHS.
Japp vi äger inte mindre än 2 vhs spelare och närmare 100 vhs filmer och de flesta av filmerna vi ser på är vhs.

Nä nu dax att rycka upp sig och påbörja dagen.

Over and out

Idag var inte den mest optimala dagen jag kunde få.
Ångesten och demoner gjorde sig påträngande , men hey nu är det kväll och till och med natt.

Vart några kort gjorda idag i alla fall.

Om du har en fråga eller två så knappa in de så kommer svar...

Goddag goddag.

Fynden jag gjorde igår vart jag super duper nöjd med. Vi luncha gott, shoppa gott och fika gott. Guldkanten på dagen vart att vi sprang ihop med Moder, Monster och W. Jag hade inte någon aning om att de skulle till gränby så jag vart lite paff när jag fick smset " Hej skitunge!! Vart är du? Pok Monster" haha mitt svars sms vart " sitter på röven. Gränby? Pok".
Kan säga att min kp skrattade gott år smsen.

Bjuder er på en bild på armbanden jag köpte igår.

Nu så åker kaffepannan på igen för att försöka få lite liv i skallen.

Over and out

Så nu har jag äntligen masat mig upp ur sängen och tagit mig igenom duschen. Men i dag var det segt kan jag lova.
Fick äntligen tag på någon på psykiatrin som kunde hjälpa mig med ett nytt recept. Blir tokig snart om jag inte får mer än 2 timmars sömn.

Men men what so ever...sitter nu och väntar på min kp för att fara in till stan och kolla lite kläder och skor. Kan ju alltid hoppas på att jag hittar något.

Vad händer hos dig idag?

Nu bjuder jag er på en ego bild så får vi se vad dagen bjuder på...

Tänk vad fort en känsla kan ändra eller att ens mående kan skifta bara med hjälp av en kommentar.

Hela dagen har känts helt okey även om syster åkte hem idag efter 1 veckas semester hos mig. Efter att hon åkte så försökte jag bara vara och sitta och pyssla lite i väntan på att sambon skulle komma hem så jag fick se han någonting. Under hans sommar schema så har vi lyckats gått om varandra i dörren 6 av 7 dagar. Och nu börjar det kännas drykt med det, men men vi har nog börjat sett slutet av tunneln nu...kanske.

Men i alla fall så ringde jag ett samtal som slutade med sammanfattningen " jag är en dålig dotter som det inte är värt att skicka mail till för jag svarar ju ändå aldrig". Tack så jävla mycket för den passningen. Till mitt försvar så måste jag få säga att det där med att jag aldrig svarar handlar om att jag inte hade en tanke på att sitta och vänta på det mailet och jag svarade på det 3 dagar efter att det inkommit.

Så nu skiter jag i detta för idag och lägger mig och glor på vhs i stället.

Jahaja då försöker vi igen då. Jag och teknik är då fan inte kompatibla idag. Skulle skriva ett inlägg och lyckades lägga upp det innan jag var klar...

Men men idag så är det lite trökigt. Syster som är på besök åker hem idag och det finns absolut roligare saker som kan inträffa. Men man måste väl skiljasåt för att kunna ses igen.

Senare idag så ska jag på börja mitt årliga projekt "julkorts pyssel". Nu kanske ni tycker att jag är tokig som börjar redan nu. Men om jag ska hinna göra alla som jag själv vill ha och de som är beställning jobb så lär jag ju börja nu.

Så nu känns det lite bättre igen.

Vad händer en dag som denna hos dig?

Vad vill jag veta med vetandet eller helt bara vad vet jag?

Det jag längtar allra mest efter just nu är faktiskt att den finaste kärleken ska komma hem. Jag behöver han här nu pronto så han bara kan trösta mig och säga att allt kommer att bli bra och allt ordnar sig fint.

Det är så mycket som snurrar runt i skallen att jag blir tokig snart. Vill inget hellre än att få sova och bli full av energi igen. De senaste två veckorna har jag somnat vid 3 och sedan vaknat ett x antal gånger av mardrömmar och runt 7 sedan så har jag givit upp med sovandet och gör något annat i stället.
Kan inte bara dessa äckliga semester plågorna vara över nu så jag kan få återgå till de få rutinerna jag har.
Klart att folk ska få ha ledigt och vila. Men varför måste typ allt folk inom sjukvården vara lediga samtidigt? Och öppettider ändras? Och så är det just nustört omöjligt att få tag på någon.

Nä nu stänger jag ner min bajshjärna totalt och väntar på att klockafan ska bli 8 så den stora jakten på sjukvården åter igen kan börja...