Klappklapp

Jahaja idag har jag suttit 5 timmar och slagit in klappar=> Och jag må nog vara konstig och så vidare, men jag tycker att det är barnsligt roligt att slå in dem och speciellt om jag får fria händer och dekorera med snören osv.
Kp tyckte det var askalas att hon slapp slå in dem => Hon har då inte samma farsination att pyssla, men då är det ju tur att hon har mig <3
Humm...i morgon är det en del saker som jag sulle behöva ta tag i och fixa, men egentligen vill jag bara vara hemma och bara vara. Men om man ska få något gjort så är det väl lika bra att hålla igång =P
Igår så vart ett av beställnings jobben klara i alla fall och lämnade dit de ska, och jag måste säga att jag vart väldigt nöjd=>

Herr Protein & Fru Kolhydrat

Heysan Herr Protein & Fru Kolhydrat.
.
Jag tycker att ni ska ta och skilja på er för jag pallar inte med er ihop...eller i alla fall så kan ni ta avstånd från mig. Fan vad drygt det är när man måste tänka på er var eviga stund. Kan ni inte bara bli mindre tydliga som en zerohero? Då hade jag nog garanterat haft lättare att stå ut med er två...
Men men...förmodligen kommer det nog att ske ett mord eller två snart om inte ni två tar och är tysta för en stund och låter mig vila och försöka läka mmig själv...

19/11

Ja det är inte så lätt att tro att det är den 19 november när man ser denna bild...
Men det är sant att det är den 19 när denna bild togs.
Vi var nere hos morbror och firade hans dag.
.
Ikvällska jag åka buss med min finaste häxa<3

...

Varför funderar man mera när man egentligen inte har tid eller möjlighet att lägga så mycket tid på tankar?
Eller varför tar man inte tag i saker och gör det som man gjort förut och trivdes med det?

Vem?

Vem är det egentligen som har mest självinsikt?
.
Den som konstant måste upplyssa omvärlden om det?
.
Eller den som bara tar allt som det är och försöker göra det bästa av det?

The big difference

Maj-11
Juni-11


Ja, det är en ganska storo skillnad på mig då och nu...i alla fall kan jag tycka mig se en skillnad i alla fall

Banan

Fruktstund =P



En komoflerad...



Och en arg...

brist

I brist på annat att göra så tog jag en bild på utsikten från köksfönstret...
Och ja bilden i sig talar ju om att det blir mörkt fort numera...
16.00 är bilden tagen...inte konstigt att man känner sig deppig...

så slut

Fattar inte att man kan bli så slut på att göra typ ingenting.
Har varit hos psykologen och tja...det gick väl lite sådär...lite mutter och skäll...men det är jag nog värd ibland.
Sen så var jag ut med min kp och det är alltid lika roligt att vara med henne...för man kan verkligen inte vara sur och arg särskillt länge när hon virrar omkring =>
Men nu tänker jag nog lägga mig och bara låta resten av dagen skrida förbi...

Kom tillbaka NU

Snälla älskade pappalasse. Kom tillbaka nu med det samma. Det funkar inte utan dig. Har slutat räkna antalet tårar som jag fällt denna dag. Jag är trött och sliten. Vill att du kommer nu! Kom och plinga på dörren min och säg att allt detta som hänt bara är en jävligt dålig film och att allt kommer att bli som det ska från och med nu.
.
.
Men jag vet att det kommer aldrig någonsin ske...jag vet det och det ger mig känslan att vänd ut och in på mig själv. Känslorna åker i en berg och dalbana som alldrig tycks vilja ta slut.
.
.
Det är så mycket som jag vill visa dig, så mycket som du skulle vara stolt över.
Jag vill höra din röst, jag vill ha dina kramar, jag vill höra dina dåliga skämt.
.
.
KOM TILLBAKA NU MED DET SAMMA!!!

Reflektion

"Det som man drar sig för mest är oftast det som man kommer att jobba med"
.
.
Det är vad en väldigt klok man sa idag. Och det jag fick ut av det var att jag ärligttalat var jävligt arg och funderade väldigt djupt "hur i helvette kan denna karl på 20 min få mig att bli så jävla förbannad?"
.
.
Svaret är egentligen väldigt väldigt enkelt...han lyckades inte prata till mig, utan han pratade rätt in i mig.
Förstår ni hur jag menar? Alltså han fick in en klockren fem etta rakt in i hjärtat på mig. Han lyckades med med en enda mening ta sig igenom mina murar och masker. Och hur fan han nu lyckades med det kommer nog alltid att förbli en gåta för mig. Med den enkla anledningen att jag lyckas ju inte själv med den grejjen ens.
.
.
<3

...

Ibland känns det bara så jävla bajs att man nog blir tokig snart.
Försöker att vara stark och tålmodig...men även jag tröttnar ibland.
Hitta fokus hitta fokus hitta fokus...ja det är vad som ekar i hjärnbalken.
.
.
.
Ibland vill jag bara skrika så jävla högt för att då kanske folk fattar att jag inte står ut hur mycket som helst.
.
.
.
Och varför kan inte jag bara få klämma ur mig lite tårar så det kan minska trycket lite i alla fall...men ack varför trodde jag äns att det skulle inträffa. Ne nu kan det bara bli bättre*pepp**pepp*
.
.
.
Man känner sig bara så jävla ensam ibland...vad är problemet att bara knacka på dörren lite lätt?
För det är inte alltid så jävla lätt att ensam öppna den och bara kliva ut till gemenskapen...

förvånad

jag är starkt impad av mig själv just nu. klockan är 22 och jag har lyckats packa klart väskan för i morgon och kommit ihåg alla saker oxå...fan resan kan ju bara bli perfekt då =>

fixa

ja det finns massor som man borde fixa med i stället för att sitta här rätt upp och ner och bara vara.
ska ta och slänga ihop mulles och min packning nu och sedan mot tåget och möta mulle och sedan vidare till MoaMu <3

Tid

Sitter bara rätt upp och ner just nu och försöker få tiden att gå.
Det spelas upp en sång fras i skallen "Tid faller hårt, skär djupasår, hårt faller tid, släcker människoliv"
Vet inte om det är rätt ord på alla ställen där, men det är nog antaglilgen min hjärna som har ändrat texten lite...skulle tro det i alla fall.
.
Allt känns så grått idag. Och tiden bara segar sig frammåt. BLÄÄÄÄÄ
.
.
Ne om man kanske skulle ta och göra något vettigt i stället för att sitta här och bara vara låg...

14.10

Hey PappaLasse
.
Klockan 14.10 idag är det 153 dagar sedan allt vart kaos.
Det har då asserat 3672 timmar av ett töcken
där jag inte har den blekaste aningen om vart de tagit vägen.
Om man räknar om allt i minuter så har det idag klockan 14.10 passerat
220320 minuter av ett enormt ekandehål.
.
Hur jag än vrider och vänder på tiden som gått så vill jag absolut inte ta in vad som har hänt.
Jag vill kasta mig ner på marken och skrika ut hålet som blivit.
Eller gråta ut alla tårar som bildats under denna tid.
Men inget av det gör jag...
För du kommer inte tillbaka...
.
Men oavsett vad jag tänker eller vet,
Så ÄLSKAR jag dig PAPPA

RSS 2.0