Back on track...I think...at least
Efter 1 års uppehåll från bloggen. Så är jag nu tillbaka och tänker så förbli.
Vare sig man älskar mig eller hatar mig så är det upp till var och en att välja att läsa eller inte.
Jag kan inte vara någon annan än mig själv och så kommer det att förbli.
Så vart ska jag nu börja för att försöka få ihop detta utan att bli att för förvirrande?
Tja vad vet väl jag om hur andra uppfattar mig eller inte. Jag vet bara att jag är förbannat bäst på att vara mig själv och ingen annan. Jag kan driva mig själv till vansinner sisådär 1000 gånger om dagen när det är en inte allt för rolig dag jag försöker genom lida.
Jag älskar mig själv från topp till tå, innefrån och ut.
Visst finns det absolut saker jag vill ändra, men många gånger så är nog svaret mera att man måste "lära sig att hantera" saker.
Jaja what so ever, nu är jag igång igen och får se vad detta år har att erbjuda.
Ställ gärna frågor om du nu har några. Och du som följt min blogg förut (och ni nya såklart), vad skulle du vilja veta om mig? Och vad skulle du vilja se mera av från mig?
Over and out, Kärlek till alla och en fralla för den hungrige <3
Tvättäkta Fia Funderar
Okey, till er som kanske inte riktigt vet vad detta nu kommer att innebära så är det väldigt enkelt.
Tanken/senariot bara bloppar upp och så vips så har jag sagt det och i det hela så är det bara ärligt menat och det hinner kanske bara gå en liten stund från start till mål
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Att tvätta strumpor och lika jobbigt som att diska besticken.
Men det är ju alltid lättare/ mer motiverande att plocka ur maskinen i stället för att ta ut och hänga all tvätt efter att maskinen blivit klar.
Som jag ser det så skulle antingen tvättmaskinen ha en inbyggd torktummlare i sig för att få känslan av samma smidighet,
Diskmaskinen där emot laddar du in smuts och får ut rent och torrt och bara kan ställa på sin plats
Jag menar att oavsett om du nu hyr eller äger din bostad så finns det ju en liten tvättstuga längre ner i huset.
Men diskmasskinen är inte alls till tänkt att finnas inne på samma sätt alls.
Diskmaskinen är en lyxigprodukt för hemmet.
Tvättmaskinen är ett nödvändigt ont som allla behöver oavsett
Jag menar inget annat än vad som står skrivet i detta inlägg. Det är helt klart bara en FiaFunderar stämplad tanke
Lev väl och må gott alla
Skriktomt
Ibland står allt helt skriktomt stilla.
Ibland allt helt skriktomt stilla står.
Ibland helt skriktomt stilla står allt.
Ibland skriktomt stilla står allt helt.
Ibland stilla står allt helt skriktomt.
Ibland allt helt skriktomt stilla står.
Ibland helt skriktomt stilla står allt.
Ibland skriktomt stilla står allt helt.
Ibland stilla står allt helt skriktomt.
.......................................................
Ibland så...
Ibland så undrar jag varför saker och ting krånglas till. Visst visst inte för att jag är särskilt okomplicerad eller så. Jag är fullt medveten om att jag nog snarare är expert på att krångla till saker och ting.
Är det då mitt fel att saker blir krångligare än vad det behöver vara?
Eller är det så att det egentligen inte alls är jag som krånglar till saker. Utan det hela handlar om en "biverkning" av andras krångel och jag har missuppfattat det hela och läst in det som en "kod" att så här ska det vara och hanteras?
Jag vet att jag tänker för mycket och att min hjärna inte är som andras hjärna, utan min hjärna är fullkomligt unik i detta samhälle sett. Eller för att uttrycka det hela i klar språk så är min hjärna skadad och jag är en sådan där som knaprar piller för att kunna "passa in" eller "fungera" med och runt samhället.
Fast ärligt talat så struntar jag i vad människor anser om piller eller inte. Och vad andra gör och inte gör med piller eller inte.
Jag är stolt för att jag är jag och inte en fullt fungerande kopia utav samhället. För att åter igen ta det i klar språk: Jag är stolt för den jag är och vill inte under några som helst omständigheter byta min hjärna mot någon annans.
Men fortfarande känner jag mig något bitter för att jag inte förstår varför det krånglas till.
Over and out
Är det då mitt fel att saker blir krångligare än vad det behöver vara?
Eller är det så att det egentligen inte alls är jag som krånglar till saker. Utan det hela handlar om en "biverkning" av andras krångel och jag har missuppfattat det hela och läst in det som en "kod" att så här ska det vara och hanteras?
Jag vet att jag tänker för mycket och att min hjärna inte är som andras hjärna, utan min hjärna är fullkomligt unik i detta samhälle sett. Eller för att uttrycka det hela i klar språk så är min hjärna skadad och jag är en sådan där som knaprar piller för att kunna "passa in" eller "fungera" med och runt samhället.
Fast ärligt talat så struntar jag i vad människor anser om piller eller inte. Och vad andra gör och inte gör med piller eller inte.
Jag är stolt för att jag är jag och inte en fullt fungerande kopia utav samhället. För att åter igen ta det i klar språk: Jag är stolt för den jag är och vill inte under några som helst omständigheter byta min hjärna mot någon annans.
Men fortfarande känner jag mig något bitter för att jag inte förstår varför det krånglas till.
Over and out
Tid
Ibland undrar jag egentligen vad tid är och vad det innebär.
En stund,
Strax,
Snart.
En stund har gått sen jag skrev här,
Strax kommer några ord ha samlats här,
Snart...snart...ja vad är egentligen snart?
När är det tid för ett gästspel i verklighetens verklighet där känslor, tankar och syn synkas och blir till ett?
Vad är tid?
Hur lång är den?
När vet jag att den är nu?
Dåtid,
Nutid,
Framtid.
Ibland vet jag inte när det är för att sen inte heller veta hur det är för att sedan inte veta vad det vart.
Begäran om bildbevis
Här kommer det ett bildbevis på våran stora dag <3
Det finns så otroligt mycket vackra bilder som vi nu försöker få tiden till att gå igenom.
Men tid är en sådandär uppfinning som varken jag eller min man har överflöd av just nu. Men håll tillgodo så kommer det mera inom en snar framtid (hoppas vi)
Kyss å hey
Kvällsguld
Jag saknar värmen och solen redan. Tycker inte skymning och svalka är särskilt skönt. Svettas hellre som en gris och känner mig snygg i tunika och thigts, än ilande is kyla i skelettet och stela leder och huvudvärk.
MEN: lite kär blir jag ändå när jag under en huttrande varning för migrän morrande promenix får se kvällsguld som detta.
Kyss å hey
9/10-15 du är med mig
Hey farfar <3
Den 9/10 gick jag från fröken till fru.
Och på tummen hade jag en ring som jag fått från dig. Du var med mig hela dagen. När jag stod och vänta på att få gå altargången fram, hand i hand med han som nu är min man. Tyckte jag mig höra dig viska till mig "kära barn vad du är vacker".
Och vet du farfar, jag kände mig så otroligt vacker att jag så här några dagar senare fortfarande får tårar i ögonen.
Tack farfar för att du var med och tittade på mig.
Älskar dig farfar, glöm aldrig det <3
Ibland blir det bara för mycket
Ibland blir det bara för mycket. Jag borde vara den lyckligaste människan i hela världen. Ibland springer tiden för fort. Jag borde vara fylld av energi. Ibland blir allt bara så deppat. Jag borde glädjas med alla framsteg. Ibland skriker mitt innre av en tomhet.
Det är bara ibland som allt bara slängs ut i en ovishet som varken har mark under fötterna eller land i sikte.
Jag tänker för mycket, jag vet. Jag jobbar hårt på att inte tänka. Jag håller andan, biter mig i fingret, försvinner in i mig själv, räknar allt som går att räkna, fåglar trappsteg, löv, stjärnor, steg, ljud, allt allt allt går att räkna minst en miljon gånger. Ibland råkar något fokus fastna lite för hårt och det blir en ritual eller ett tvång. Välj själv att kalla det vad du vill. Men för mig är det bara ren överlevnad många gånger. För mig är det bara ett effektivt sätt att fokusera. Jag lider inte av att ha mina mönster, jag lider snarare av att inte ha något mönster. Min hjärna behöver miljarder av sekunders aktivitet varje minut. Det är aldrig tyst eller tomt i mig. Till och med tystnad har ett skrik.
Jag kan fånga upp ett fokus och jag kan behärska mig till den gränsen att inget syns utan på. Inget av mitt kaos syns utåt när det väl gäller. Men jag klarar inte att förmå mig att ha den enorma energin eller focuset att klara 40 timmar i veckan om och om igen och igen.
Och jag känner mig i stort sätt alltid som världens mest uslaste människa och knappt värd luften jag andas. När jag gång på gång inser att hur högt eller hårt jag än önskar, så passar jag inte in i samhället när det gäller slit, släp, eftersträvan till 100% totalt häst jobb att klara av varje dag som "alla andra arbets myror".
Men som sagt, ibland blir det bara för mycket och då skriker min hjärna så hårt att tårarna rinner i ett desperat försök att dränka skriket.
Kyss å Hey
Udda men på något sätt häftiga ändå
Okey here we go again.
I måndags var jag på en shopping tur med min Hönapöna.
Och det var en av de lugnaste dagarna i år. Mysiga kaffe pauser och härlig lunch. Det var bara sådär perfekt att allt bara vart som en enda stor energi boost i själen 💕
Tänk vad lyckligtlottad jag är som har fått lära känna denna varelse.
Jag kan verkligen vara mig själv. Behöver inte för en sekund ändra mig eller räkna ut vad mitt nästa steg ska vara.
Om jag snavar stöttar hon mig.
Om jag faller reser hon mig.
Om min blick flackar lugnar hon mig.
Om man blick försvinner väntar hon lugnt tills jag kommer tillbaka i mig.
Hittade dessa udda godisar.
Kyss å hey
Ett ljus för dig
Ett ljus för dig
Ikväll när jag tänder detta ljus känns allt kyligt och hösten gör sig påmind om sin existens. Det är mycket jag inte vill, men måste göra ändå.
Jag lägger ner alla tankar, stora som små i ljuset. Och på så vis kommer min natt vara snällare mot mig.
Puss å hey
Saknad
Hey Farfar.
Jag saknar dig 💕
Tänker ofta på dig, typ varje dag. Vissa kvällar är jobbigare än andra. Vissa dagar är lättare än andra.
Ibland känner jag mig så ensam, men då ser jag dig i molnen eller i solen. Mest av allt saknar jag dina kloka svar på alla mina virriga frågor. Ibland när det är extra rörigt i mitt huvud så hör jag dig säga "Kära barn, hur tänkte du nu?". Och då ibland kan jag stanna upp och tänka allt virrvarr en fång till, och då blir det ganska bra det jag tänkte.
Men de senaste veckorna så har jag gått förbi en rönn som inte ser ut som den brukar. I år så har den väldigt ljusgula bär. Och när det har regnat så får den gula bär. Men den har inte haft röda eller orange färgade bär som den annars brukar ha. Och jag vet att det är en rönn som annars har röda bär. För det är den rönnen som jag alltid går förbi när jag går till platsen som jag fick praktik på. Du vet det dära stället som jag berättade för dig att jag tyckte att alla var så snälla mot mig. Och vet du, i sommras fick jag några timmar där som på ett riktigt jobb. Så jag har faktiskt fått en helt vanlig lön som vilken människa som helst. Det kändes riktigt riktigt bra. Och jag känner nu att jag mår bättre än på länge. Och du Farfar, du vet han jag delar mitt liv med. Han du tyckte hade en så fin röst. Vi ska gifta oss 💕 och jag är så lycklig med han. Han gör mig lika glad idag som den dagen jag ringde och talade om att jag träffat min riddare i knölig rustning. Åhh Farfar, jag vill så gärna förklara för dig hur klänningen kommer att se ut. Och jag vill att du ska få känna på ringen så du kan få en bild i huvudet om hur den ser ut.
Farfar, jag hoppas att du kan se mig nu. Och framför allt så önskar jag att du är med mig den dagen jag står där framme och kysser min man.
Och du förresten , jag har hittat riktigt mörkröda bigarråer. Dom är sådär fasligt sura att man dreglar när man äter dem.
Jag har sparat några i frysen för att ha i vinter när det är mörkt och jag behöver minnas solvarma dagar.
Farfar, det känns lite bättre nu när jag skrivit av mig lite. Jag säger som vi sa i telefonen sista gången vi pratade.
"Vet du Farfar, du är min bästaste bästis. Och jag älskar dig."
Fia funderar
En helt genom ärligt klockren Fia funderar tanke slog mig just.
Om 1 dygn har 24 timmar
( jag vet att det bara är ca 23 timmar och 56 minuter)
Men efter 23 timmar och 59 minuter blir det ju 00 och börjar sedan om igen.
Så om jag vaknade 04:30 igår och klockan 04:30 idag vart det ju 00 igen. Vilket måste leda till att jag endast har varit vaken i 1 timme och 50 minuter nu.
Och helt plötslig så känner jag Woho nu kan jag slippa undan detta med att behöva sova. För det är något av det tråkigaste jag vet nämligen.
Kyss å hey
Skumväder, nostalgitripp och massa tvätt
Skummväder, nostalgitripp och massa tvätt.
Ja ni kära läsare, precis som rubriken råder så är detta vad jag nyss har konstaterat.
Det hela började för några dagar sedan när jag beklagade mig för min moder att jag har för mycket saker och alldeles för mycket pryttlar som inte har någon egen plats i vårat boende. Då kom min genialiska moder med tanken
"En säck i veckan"
Och för att ni nu ska hänga med i vad tanken innebär och hur nu detta ska kunna vara till hjälp för mig. Så bör ni ha några hintar om vad och hur min hjärna innebär.
1. Mitt minne är uppbyggt på detaljer.
Vilket innebär att i stort sett allt från en fin hårsnodd till ett gammalt julkort kan jag väldigt ofta sätta i ett samband och där igenom komma ihåg dofter, väder och andra intryck.
2. Jag är strumpohollik.
Vilket innebär att jag har nog lätt så mycket strumpor att jag nog kan försörja ett fotbollslag eller två och ändå ha strumpor kvar.
Så själva tanken med denna "en säck i veckan" är att jag ska göra mig av med saker som inte har någon plats i vårat boende.
Och säcken i sig är även godkänd om det är en eller flera vanliga soppåsar. Alltså säck är bara ett ord och inte en storlek.
Så idag när jag kom hem från jobbet bara började jag i ett hörn. Och efter 3 timmar vart resultatet 4 proppade påsar med skräp. Känner just nu att det får räcka för denna dag och jag kan känna mig duktig och vara stolt över mig själv.
Och för er som läser kanske tänker
" hon måste vara störd/ha stora problem"
Eller
" det är väl bara att bestämma sig, hon är väl vuxen"
Så kan jag svara er:
Om allt hade varit så enkelt hade jag väl gjort det tidigare?
Kyss å hey på er
Det bara är så helt enkelt
Idag har jag känt mig som en flodhäst utklädd till zebra bland en massa giraffer.
Och det är väl inget fel i sig att känna sig så ibland. Men jobbigt blir det i alla fall för mig.
För er som inte fattar vad jag surrar om i nattmössan så är djuren jag skrev upp symboliserar min dagsform. Även om den bilden kom från den ologiska halvan, så finns det där i alla fall lixom
Jag är en flodhäst utklädd till zebra bland en massa giraffer.
Flodhäst är tung och vill vara smidig som en zebra. Och zebran är liten men vill vara lång och stark som en giraff.
Tack för mig, bjuder er än bild på tånaglar jag målat just
