rosadun

.

Ja vi är på semester och har det bara mysigt. Men samtidigt börjar jag bli rastlös, men försöker unna mig resten av semestern med sömn och åter hämtning.

.

Ibland vet jag inte riktigt upp och ner på känslorna. Hur mycket jag än sover så känner jag mig fan inte utsövd.

.

Jag avskyr verkligen att vakna med ett ryck av att jag hör någon skriker...och sedan när jag inser att det är jag som skriker. Kan meddela att jag inte är direkt sugen på att somna om då precis. Så då satte jag mig här i stället och försöker driva tiden lite. Ögonen vill bara falla ihop och somna om...men hjärtat och skallen vågar inte.

Och när man förbrilt försöker andas lungt och tänka varma fina tankar för att försöka sluta hyperventilera och hjärtat slår extra slag.

.

Fast något som jag kan skratta lite åt just nu med det hela är när jag snabbt som ögat reste mig upp och skulle ta tag i sänggaveln för det snurrade till...så höll jag på att missa gaveln helt. Så jag hade kunna dunkat skallen i golvet innan jag ens var vaken. Fy vad komiskt det hade sett ut. Och kanske hade jag somnat om med det samma om jag hade ramlat...men i efter hand så hade jag nog lidit mera av fallet än vad nyttan hade varit med det.

.

Men nu ska jag i alla fall krypa ner en liten stund i sängen och försöka vila lite...kroppen känns rätt så sliten just för tillfället.

.

.

Nej det är inte någe snurrigt med kärleken. Den går glammigt perfekt frammåt och jag älskar han av hela mitt hjärta och det är vi nu och för alltid.

.

.

Det är väl bara det att nu börjar allt som intensivt och hårt piskat mig hårt i fejjan det senaste halvåret har börjat att smälta in och insikten och medvetenheten tar över. Och det gör mig så svinaktigt förbannad, ledsen, skadad, arg you name it.

.

.

Ungefär som en klump i magen där man inte kan konstatera om det är en fis på tvären eller om det är magsjuka på g. Jag är mitt i allt samtidigt som jag står en bit ifrån och försöker förstå att jag är i det och inte bredvid det.

Kanske är jag konstig någonstans men jag tycker det är roligt att möbla.

Sitter och väntar på att han ska vakna till liv någon gång bara.

.

.

.

Men som den kärleks fulla kvinnan jag är så ska han få sova 1 timme till...sen så sparkar jag upp honom =>

.

.

Satt och ugglade vid datorn och tyckte bara dagen varit skit och ont i kroppen och konstigt blodtryck.

Pallrade mig upp ur sängen och gick till köket för att göra middag tills Mulle kommer hem. Och vad kommer jag på mig själv med att göra?? Jo jag diskade helt utan att tänka på det. Och när jag insåg vad jag stod och gjorde så tyckte jag att det v ar bättre det än att göra ingenting.

.

.

.

.

Jag och Mulle är nu i alla fall officiellt sambos nu <3 och ja vi har ändrat statusarna på fejjen med så nu behöver ni inte fråga mera om det. Och vi planerar att bo kvar i den lilla herrgården i minst 1 år till. Vi vinner mycket på det helt enkelt. Men vi ska ta oss till IKEA denna månad och införskaffa bla en större säng. Då vi bara har en 90*200 och det spelar inte någon roll vilken kropps form man har så blir det väldigt trångt i längden och både hans och min sömn blilr lidande.

.

.

Sen så funderar jag på att ge mig på ett nytt projekt för denna år...men jag lovar att ni får veta mera om det senare...

Idag känns bara allt skit om jag ska vara ärlig. Har grinat i natt så jag har fortfarande ont i skallen. Och nej vi drack inte någon alkohol igår.

.

På ett sätt känns det skönt med ett nytt år. Men på ett sätt så känns det hemskt. Jag vet att jag aldrig kommer att glömma den stora förlusten som 2011 inneburit. Men när kalenderåret börjar om på nytt så känns det bara så enormt långt bort. Även om det inte ens har gått 1 dygn på det nya året så känns allt bara så långt borta.

.

Är nog kanske knäpp som känner och tänker så, men det är i alla fall så som jag känner. Och det skapade massa tårar i natt så jag vart tvungen att vända kudden några gånger.

.

Undrar lite varför alla tårar ger sig till känna nu och inne när det hände. Fast det är väll egentligen rätt så logiskt när jag tänker efter. Nu har jag ju bestämt mig för att ta in och försöka förstå eller i alla fall bli medveten om saker och ting. Fan vad ont i hjärtat det gör att tänka. Och skallen känns inte bättre direkt.

.

Ne nu blir det att slumra en stund och vänta på att Mulle kommer hem