rosadun

Ibland så undrar jag varför saker och ting krånglas till. Visst visst inte för att jag är särskilt okomplicerad eller så. Jag är fullt medveten om att jag nog snarare är expert på att krångla till saker och ting.

Är det då mitt fel att saker blir krångligare än vad det behöver vara?
Eller är det så att det egentligen inte alls är jag som krånglar till saker. Utan det hela handlar om en "biverkning" av andras krångel och jag har missuppfattat det hela och läst in det som en "kod" att så här ska det vara och hanteras?

Jag vet att jag tänker för mycket och att min hjärna inte är som andras hjärna, utan min hjärna är fullkomligt unik i detta samhälle sett. Eller för att uttrycka det hela i klar språk så är min hjärna skadad och jag är en sådan där som knaprar piller för att kunna "passa in" eller "fungera" med och runt samhället.

Fast ärligt talat så struntar jag i vad människor anser om piller eller inte. Och vad andra gör och inte gör med piller eller inte.

Jag är stolt för att jag är jag och inte en fullt fungerande kopia utav samhället. För att åter igen ta det i klar språk: Jag är stolt för den jag är och vill inte under några som helst omständigheter byta min hjärna mot någon annans.

Men fortfarande känner jag mig något bitter för att jag inte förstår varför det krånglas till.

Over and out