luft

Vem snodde min luft? Det rosslar värre än gnisslande gångjärn. Luften känns som bly. Svettpärlor bildas i pannan. Ångesten slår klorna djupt ner i köttet och fläker uppdet som en utslagen orkide. Luften är klibbig som flugpapper. Paniken slår buntband om min bröstkorg och drar åt tills stjärnor skymmer min syn. Luften är lika frätande som kungsvatten på guld...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0