rosadun

.

bra fråga inget svar. vissa dagar har man inget att skriva om...och vad ska man då skriva om? det snurrar massa tankar och funderingar om hur saker och ting ska bli och hur saker och ting påverkar mig eller min omgivning.

om inte internet fanns vart skulle man då hitta svar på sina frågor? om nu när internet finns och man ändå inte hittar svar på sina frågor, vad gör man då? jag vet inte om det är jag som är konstig eller om det verkligen är så att samhället skärmar av varandra från andra. eller om det bara är jag som tycker det är svårt att hitta folksamlingar där jag är något eller någon. när jag var yngre så var det ju skolan som gällde och där träffade man ju på människor oavsett om man ville eller inte. men fortfarande fanns det en drivkraft som fick dagarna att gå och hur jag än vrider och vänder på mig så fick jag i alla fall utnågot av det hela. visst skoltiden var inte så hallon som jag kanske skulle vilja, men det fanns där...den där lilla saken som fick mig att ta mig frammåt. någon slags tävling eller hur man nu ska uttrycka sig. och så fanns det ju nya saker som lärarna visade för en och man fick en chans att fördjupa eller utveckla ett intresse. men nu då? när man inte går i skolan? då är ju jobb som gäller. men om man då är i en fas där man inte klarar av att ha ett "vanligt" jobb? ska jag då behöva straffas för att min hjärna är fuckt up och jag inte kan spela med i samhällets regler? eller är det bara så att jag inte har fått se någon regelbok som talar om för mig hur jag ska ta mig till. och sen så finns ju inte utmaningen här på samma sätt som i skolan. jag menar om man t.ex. går i en bokaffär och ska köpa en bok, då går jag ju till den hylla som har den genern som jag tycker mest om och läser flest böcker ur. i skolan skulle läraren ha stuckit en bok i min näve utan att fråga om det var min gener eller inte och få en tidsbestämd period jag hade på mig att ta mig igenom boken och sedan skriva en recension på det hela. och just där låg ju den lilla tävlingen mellan eleverna vem som skrev den mest "spännande" recensionen. men nu bryr sig ingen om vilken bok jag läser eller inte. och det är inte någon som vill ha in en recension och sedan peppa andra till att läsa den.

.

är dessa funderingar ett tecken på att jag är i kris eller ett tecken på att jag är isolerad från mig själv och omgivningen?