rosadun

Ja det var ju en bra fråga i sig det med. Vet faktiskt inte hur jag ska kunna förklara vare sig här eller för någon annan. Det är ju det som är kruxet med det hela.

Hur mycket possitivt måste finnas för att det neggativa ska avta?

Jag är otroligt lycklig och tacksam för mitt hjärta som är med mig dag som natt och tröstar och vaggar mig när mardrömmarna tar över. Jag är verkligen super tacksam för det.

Men det kan inte alltid hindra den gråageggan som finns inuti mig. Jag vet vad det är och jag vill inte ha det. Men det hela kan jag inte bara kasta ifrån mig...hur gärna jag än vill det. Jag försöker verkligen att tygla de stora hästarna och hoppa upp och tamja dem. Men jag kastas ju av för att det inte finns något att hålla i. Och hur ska man då göra?

Jag bara väntar på avkastningen som får mig att bryta ihop och börja gråta hejdlöst över allt som har inträffat. Jag är bara inte där ännu. Men det kommer nog när jag minst anar det.

-

Nu ska jag i alla fall kura ner mig vid hjärtat och vänta på att sömnen ska anfalla...