Hur mycket mera
" Mitt liv, mina drömmar, min död"
Jag är så trött...trött, trött, trött
Psykiskt trött
Någonstans måste det väl ändå finnas ett slut? Ett stop?
Grädden på moset vore ett avslag från kirurgen... men det får bara inte hända... och det kommer inte att hända.
Fattar inte mycket ibland... vet inte hur jag ska få ihop det med allt.
Vart o hur ska allt få komma ur? Vet inte om jag klassar mig som rädd eller inte. Otrygg eller paranoid.
Blajs Bajs Not Najs...
Till råga på allt så lyckas man springa över en så fin person... men självklart på helt FEL ställe...
s<ädnslvsdfuqefäe aje gajntburvbehgöaobvb<skjdgsogsjbgjKB V ihOF ARGÄANLDNBdn
Typ....
Ne nu skulle man stå på klipporna vid havet och skrika ut all ångest och frustration över allt som är.
Skrika tills rösten inte finns och halsen känns som öken.
Efter det så sitta med Doll vid staffliet, dricka vin, röka och vråla ikapp med Wolffan på hög volym.....
KrampDamp
