Jag Vill Oxå
Jag vill oxå vara med som de andra...
Jag vill oxå kunna prata som de andra...
Jag vill oxå gämföra som de andra...
JAG VILL OXÅ:
Ha ett liv...visst jag har ett med det är inte som andra...fast visst jag vill inte bli en massupplaga och vara kopia av saker och ting. Men ibland skulle jag oxå vilja att det var som det borde. Man går upp på morgonen, städar, diskar, tvättar, lagar mat, betalar räkningarn, får en okey inkomst, jobbar, fina middagar, mysig grillafton, planera barn, föda barn, uppfostra barn, skaffa hus, bil, körkort, pensionspara, gifta, förlovade, sambo, mys, sex, närhet, ömhet, tillit...
Listan kan göras milslång med saker jag inte har...
Men det finns faktiskt saker som jag har och verkligen verkligen försöker värna om på alla sätt och vis.
Jag har min familj fast än att den är ihop knåpad och skarvad på alla des konstiga sätt och vis...men jag har de och de betyder massor för mig. Och jag hoppas att de vet vilka det är...och jag försöker att tala om det för de så att de ska veta att jag bryr mig massor om de och att de är min familj...
Tankar och känslor är fasiken icke stabilt just nu...vill igentligen innerst inne bara gråta en skvätt eller två...helst tre. För inom mig är jag inte det minsta stark...fast visst stark är jag nog för att jag har tagit mig så här långt på min resa genom livet. Men jag är inte stark när jag som mest behöver vara det för stunden...
Det är så mycket som snurrar runt i hjärnan...så mycket som jag skulle vilja sätta ord på...men som jag inte vet hur. Det är som att det är en stor seg klump som är stor som globen...men som ska ut genom ett litet nålsöga. Jag försöker att få ut de...men det är svårt. Försöker skrapa bort på klumpen för att få ut bit för bit genom hålet...men det gör så enormt fruktansvärt ont när jag skrapar på klumpen.
Men det är nog så...när livet kommer ikapp en...och man kämpar med att vara frisk för att vara sjuk...
Tiden rinner iväg...och jag kan bara ligga stilla och se den passera...sakta sakta tynar den bort tills inget finns kvar... ... ... ... ...
KrampDamp
Jag vill oxå kunna prata som de andra...
Jag vill oxå gämföra som de andra...
JAG VILL OXÅ:
Ha ett liv...visst jag har ett med det är inte som andra...fast visst jag vill inte bli en massupplaga och vara kopia av saker och ting. Men ibland skulle jag oxå vilja att det var som det borde. Man går upp på morgonen, städar, diskar, tvättar, lagar mat, betalar räkningarn, får en okey inkomst, jobbar, fina middagar, mysig grillafton, planera barn, föda barn, uppfostra barn, skaffa hus, bil, körkort, pensionspara, gifta, förlovade, sambo, mys, sex, närhet, ömhet, tillit...
Listan kan göras milslång med saker jag inte har...
Men det finns faktiskt saker som jag har och verkligen verkligen försöker värna om på alla sätt och vis.
Jag har min familj fast än att den är ihop knåpad och skarvad på alla des konstiga sätt och vis...men jag har de och de betyder massor för mig. Och jag hoppas att de vet vilka det är...och jag försöker att tala om det för de så att de ska veta att jag bryr mig massor om de och att de är min familj...
Tankar och känslor är fasiken icke stabilt just nu...vill igentligen innerst inne bara gråta en skvätt eller två...helst tre. För inom mig är jag inte det minsta stark...fast visst stark är jag nog för att jag har tagit mig så här långt på min resa genom livet. Men jag är inte stark när jag som mest behöver vara det för stunden...
Det är så mycket som snurrar runt i hjärnan...så mycket som jag skulle vilja sätta ord på...men som jag inte vet hur. Det är som att det är en stor seg klump som är stor som globen...men som ska ut genom ett litet nålsöga. Jag försöker att få ut de...men det är svårt. Försöker skrapa bort på klumpen för att få ut bit för bit genom hålet...men det gör så enormt fruktansvärt ont när jag skrapar på klumpen.
Men det är nog så...när livet kommer ikapp en...och man kämpar med att vara frisk för att vara sjuk...
Tiden rinner iväg...och jag kan bara ligga stilla och se den passera...sakta sakta tynar den bort tills inget finns kvar... ... ... ... ...
KrampDamp
Kommentarer
Postat av: Liten
Inte så mycket till tröst kanske men jag delar dina känslor...jag vill oxå få den listan...
Jag har nått o de är vänner o de värnar jag om och vill få tala om hur mycket dom betyder och jag hoppas du vet att du är en av dem. Kram vännen min
Postat av: Emma
Allting kommer att lösa sig Fia.
Låt det bara ta den tid det behöver, och den tid du behöver. Koncentrera dig på en sak i taget bara.
Krammis krammis
Trackback
