rosadun

ser hur siffrorna ändras på klockan...minut för minut...
sovandepanik i kubik slår mig hårt på natten så jag icke får sova...
andetagen ekar i huvudet...
tycker mig kunna höra andetag från förr...
de e efter mig, de kommer att ta mig nu...
försöker ligga blick stilla så kanske panikdemonerna inte ser mig och låter mig vara...
minut för minut
andetag för andetag
ögonen faller ihop
börjar att slappna av
faller bort
när allt ses vara lungt och sömnen lägger sig som en tunhinna
rycker kroppen till
och panikdemonen är där med sin tveeggade yxa och genomborrar min kropp
försöker fly
men deras långa infektions ruttnade klor gräver sig djupt in i mitt kött
smärta uppstår
så stor
så hård
ett skri utstöts från mitt innre
vaknar upp kallsvettig med puls på 375
myrkrypningar intar kroppen
vill inte sova mera
ser hur siffrorna ändras på klockan...minut för minut...