rosadun

Jag fattar inte vad problemet är igentligen för en del människor.
När någon säger NEJ då är det väl ett NEJ? Just nu känns det som om jag har ett mantra jag upprepar konstant stundvis om dagarna. NEJ! SLUTA! RÖR MIG INTE!!! Vad i helvette ligger problemet hos de igentligen? Jag känner mig faktiskt kränkt när de kryper tätt intill, ska smeka mig på kinden, krama... beröringen överhuvudtaget får mig verkligen att vilja SPY!!! Blickarna gör inte det hela bättre. När ögonen lyser av överlägsenhet... så vill jag bara spy och dessutom när de tror någonstans att jag ska bli rädd och bara krypa ihop och underkasta mig och acceptera beteendet. Då blir jag bara så trött och frustrerad... jag har tröttnat på att gå och vara rädd för saker och ting. Det är faktiskt jag som ska bestämma vad som ska styra mig eller inte. Jag är så trött på att ses som "svag" bara för att jag har bröst och mus. Jag har lika mycke rätt att finnas som andra.
Känner att detta måste få ett stop... jag önskar att det får ett stop. Någon gång måste väl någon annan reagera och säga till. För det hjälper ju uppenbarligen inte att jag gör det.


Ska in till ÖV i morgon i stan=D Hoppas hoppas hoppas verkligen att de ger mig chansen till att få en operation. Jag vill inget annat hellre än att få den. Har bestämt mig för att jag vill ha psykologen som jag träffat de senaste gångerna ett tag till... ... ... ...


Det är igentligen väldigt väldigt mycket jag skulle vilja få ur mig och babbla på om... ... ... ... ...
Men orken finns inte. Har varit på g de senaste 3 timmarna att laga lite mat... ... ... ...
SÅ det är la dax nu då. Äta slappa och sedan SOVA. Jag är igentligen skit trött och vill inget annat än att sova. Men så fort jag lägger mig ner och börjar blunda så kommer ångestdemonen... ... ... ...



KrampDamp