rosadun

Ångesten knackar mig på axeln stup i ett med sina långa infektionsruttnade klor......


Sitter just nu och vette fan hur i helvete detta ska gå till eller inte. Pengarna han vara på kontot i 30 min innan de varsvan iväg till de olika instanserna och aldrig mera kommer att återse mitt konto någonsin igen.
Och lik förbannat så finns det inte klirr till alla räkningar som ska vara inne denna månad. Funderar på att vidta drastiska åtgärder eller något? Bli hora kanske? Ne min kropp är för intet sägande. Fast det finns ju olika former av horande. Haha eller så får jag väl bli sällskap åt någon som sitter ensam och betalar för sällskap. Vet ju att jag är social och får de flesta att dra på mun giporna minst en gång i min närhet. Penga ångest är nog den ångesten som får de flesta att bli deppiga någon gång i livet. Kan inte skylla denna månads situation på annat än att mediciner är dyrt och det är akuten med. Men men måste försöka att få minst en blund i ögonen och möta morgondagen med ett leende och försöka göra det bästa av situationen. Fär väl ge mig ut och gå eller cykla när tankarna hopar sig för mycket eller något. Det heöa blir nog fan inte bättre av att jag numera börjar kunna andas själv utan att hosta lungorna ur mig. Så nu börjar ju det att gå in att jag numera är singel och ensam om jag inte bjuder in någon eller om jag inte lämnar lägenheten. FAn fan fan......tänker inte gå under av detta nu. Jag kan inte det. Jag har ju kommit så långt nu och det är jag som förlorar om jag skulle balla ur totalt nu och gå tillbaka till gamla mönster. Fan fan fan....sträcker upp huvudet och försöker hålla det ovanför ytan i stormen som just nu är på intågande......................



KrampDamp