okey
så här är det...vad ska man göra när man inget har att göra fast det är massa att göra?
.
bra fråga inget svar. vissa dagar har man inget att skriva om...och vad ska man då skriva om? det snurrar massa tankar och funderingar om hur saker och ting ska bli och hur saker och ting påverkar mig eller min omgivning.
om inte internet fanns vart skulle man då hitta svar på sina frågor? om nu när internet finns och man ändå inte hittar svar på sina frågor, vad gör man då? jag vet inte om det är jag som är konstig eller om det verkligen är så att samhället skärmar av varandra från andra. eller om det bara är jag som tycker det är svårt att hitta folksamlingar där jag är något eller någon. när jag var yngre så var det ju skolan som gällde och där träffade man ju på människor oavsett om man ville eller inte. men fortfarande fanns det en drivkraft som fick dagarna att gå och hur jag än vrider och vänder på mig så fick jag i alla fall utnågot av det hela. visst skoltiden var inte så hallon som jag kanske skulle vilja, men det fanns där...den där lilla saken som fick mig att ta mig frammåt. någon slags tävling eller hur man nu ska uttrycka sig. och så fanns det ju nya saker som lärarna visade för en och man fick en chans att fördjupa eller utveckla ett intresse. men nu då? när man inte går i skolan? då är ju jobb som gäller. men om man då är i en fas där man inte klarar av att ha ett "vanligt" jobb? ska jag då behöva straffas för att min hjärna är fuckt up och jag inte kan spela med i samhällets regler? eller är det bara så att jag inte har fått se någon regelbok som talar om för mig hur jag ska ta mig till. och sen så finns ju inte utmaningen här på samma sätt som i skolan. jag menar om man t.ex. går i en bokaffär och ska köpa en bok, då går jag ju till den hylla som har den genern som jag tycker mest om och läser flest böcker ur. i skolan skulle läraren ha stuckit en bok i min näve utan att fråga om det var min gener eller inte och få en tidsbestämd period jag hade på mig att ta mig igenom boken och sedan skriva en recension på det hela. och just där låg ju den lilla tävlingen mellan eleverna vem som skrev den mest "spännande" recensionen. men nu bryr sig ingen om vilken bok jag läser eller inte. och det är inte någon som vill ha in en recension och sedan peppa andra till att läsa den.
.
är dessa funderingar ett tecken på att jag är i kris eller ett tecken på att jag är isolerad från mig själv och omgivningen?
tvättvikning & good feelings
I morse när jag vaknade så känndes det inte riktigt som om värleden ville vara min vän idag.
Men det är väl ens livslott som kvinna antar jag...en pillergrogg och lite mera sömn gjorde i alla fall så jag kunde slappna av en stund och bara ligga och fundera och spekulera. Och följande kom jag fram till:
.
Jag älskar min Mulle mer än vad världs ekonomin kan komma upp till.
Större lägenhet har faktiskt en possitiv inverkan på både mitt mående och mina demoner.
Det går faktiskt att forma ett liv med de förutsättningar jag har med mig.
.
Visst nu kanske det var "självklara" saker för er, men för mig är det inte det. För med mitt huvud så är inte vardagen en självklarhet och inte heller är det självklart för mig att hålla ihop en relation, varken med sambo eller vänner.
.
Men med de "rätta verktygen" så får jag faktiskt det mesta att funka så i alla fall jag står ut med att vara vaken.
Och verktygen är inte alls så självklara och lätta att hitta. Men med stort tålamod från psykiatrin och envishet ala 375 har jag faktiskt lyckats ta mig ända hit som jag är idag.
.
Min tanke är att jag ska kunna dela med mig av verktygen som jag har till allt och alla. För det är något som funkar för mig och det är något som jag verkligen tror på. Men jag har inte riktigt kläckt den "perfekta" ideen om hur jag ska formulera mig och få fram det på ett konkret sätt. Men ha tålamod och ta mig för den jag är, varken mer eller mindre så kommer det att komma en dag. Och jag har en känsla av att det faktiskt skulle kunna hjälpa er med på ett eller annat sätt.
.
Slut klämmen för detta inlägg blir i alla fall:
Hushålls sysslor är faktiskt väldigt rogivande om man har space för att utföra de.
Så nu blir det tvättvikning, diskning och dammsugning. Och umgänge med Troll.
Men det är väl ens livslott som kvinna antar jag...en pillergrogg och lite mera sömn gjorde i alla fall så jag kunde slappna av en stund och bara ligga och fundera och spekulera. Och följande kom jag fram till:
.
Jag älskar min Mulle mer än vad världs ekonomin kan komma upp till.
Större lägenhet har faktiskt en possitiv inverkan på både mitt mående och mina demoner.
Det går faktiskt att forma ett liv med de förutsättningar jag har med mig.
.
Visst nu kanske det var "självklara" saker för er, men för mig är det inte det. För med mitt huvud så är inte vardagen en självklarhet och inte heller är det självklart för mig att hålla ihop en relation, varken med sambo eller vänner.
.
Men med de "rätta verktygen" så får jag faktiskt det mesta att funka så i alla fall jag står ut med att vara vaken.
Och verktygen är inte alls så självklara och lätta att hitta. Men med stort tålamod från psykiatrin och envishet ala 375 har jag faktiskt lyckats ta mig ända hit som jag är idag.
.
Min tanke är att jag ska kunna dela med mig av verktygen som jag har till allt och alla. För det är något som funkar för mig och det är något som jag verkligen tror på. Men jag har inte riktigt kläckt den "perfekta" ideen om hur jag ska formulera mig och få fram det på ett konkret sätt. Men ha tålamod och ta mig för den jag är, varken mer eller mindre så kommer det att komma en dag. Och jag har en känsla av att det faktiskt skulle kunna hjälpa er med på ett eller annat sätt.
.
Slut klämmen för detta inlägg blir i alla fall:
Hushålls sysslor är faktiskt väldigt rogivande om man har space för att utföra de.
Så nu blir det tvättvikning, diskning och dammsugning. Och umgänge med Troll.
sockerchock
Jag funderar på en sak när det gäller det dära med godis aka socker ect ect...
.
När jag var barn så hette det lördagsgodis...
Nu heter det fredagsmys och lördagsgodis...
.
Visst nu behöver varken mys eller godis vara av just godis karaktär så som choklad och suranappar.
Men i alla fall så förknippas ju mys och godis med onyttigheter. Och måste faktiskt erkänna att det är ju så jag tänker med. För när det gör reklam för fredagsmys så är det ju rätt uppenbart vad de menar att man ska äta vid myset.
Och lördagsgodis säger väl lite sig själv med vad de tycker att det ska bestå av.
.
Så helt enkelt så består veckans 7 dagar av 2 onyttighets dagar. Och så gör tandläkaren och andra företag reklam om att vi måste trappa ner med socker och unyttigheter.
.
Jag bara undrar...hur är det tänkt då?
.
När jag var barn så hette det lördagsgodis...
Nu heter det fredagsmys och lördagsgodis...
.
Visst nu behöver varken mys eller godis vara av just godis karaktär så som choklad och suranappar.
Men i alla fall så förknippas ju mys och godis med onyttigheter. Och måste faktiskt erkänna att det är ju så jag tänker med. För när det gör reklam för fredagsmys så är det ju rätt uppenbart vad de menar att man ska äta vid myset.
Och lördagsgodis säger väl lite sig själv med vad de tycker att det ska bestå av.
.
Så helt enkelt så består veckans 7 dagar av 2 onyttighets dagar. Och så gör tandläkaren och andra företag reklam om att vi måste trappa ner med socker och unyttigheter.
.
Jag bara undrar...hur är det tänkt då?
Detta ljuva könskriget
Vart fan är denna värld egentligen på väg?
.
Denna jävla så kallade Debatt om det könsneutrala ordet "hen" och hur fan man ska använda det. Och en uppsjö flera helt onödiga ordförändringar.
.
Så nu ska ni få höra hur man ska formulera sig på ett icke könsbundet sätt:
"Min pappa har en lastbil"- Den nu "korrekta" meningen "Min förälder har en lastbil"
?
Okey nu ska vi inte säga mamma eller pappa...för det är för könsindelat...
.
Nästa exempel:
"Min dotter har halsfluss"- Den "korrekta" meningen "Mitt barn har halsfluss"
? *ingen kommentar*
.
Så nu när detta "icke" könsbundna samhällets normer tycks vara extremt viktiga för dagens uppfostran av barn så kan jag inte låta bli att undra en sak. Och det är detta hur man benämner klockan...
När jag växte upp så sa vi så här:
"Vad är klockan? Hon är 22.35"
Men med dessa omvandlingar så måste det ju då bli såhär:
"Vad är klockan? Hen är 22.35"
.
Så älskade fina familj och vänner och alla andra.
Från och med nu så kommer jag att skicka prinsessor och fluff fluff till alla barn med en utväxt där nere.
Och prins och pang pang till alla barn med en skåra där nere.
.
Fast nu kom jag ju på en sak till...Hur fan blir det med prins och prinsessa?
.
Om det nu ska vara neutralt så när Vickan klämmer ut den där...Kommer det då stå "Det vart ett barn!!!"
?
Hur vet man vad man vill egentligen?
.
Fan, ibland skulle det nog vara enklare om man kunde få bara några alternativ att välja mellan.
.
Vad vill jag göra med mitt liv egentligen?
.
Kan inte snön försvinna nu?
...
Jahaja...då sitter man här med funderingar upp till öronen och vet inte hur jag ska vänta allt. Men men det kommer nog att lösa sig. Fast vad är det då jag egentligen funderar på då?
Ja det var ju en bra fråga i sig det med. Vet faktiskt inte hur jag ska kunna förklara vare sig här eller för någon annan. Det är ju det som är kruxet med det hela.
Hur mycket possitivt måste finnas för att det neggativa ska avta?
Jag är otroligt lycklig och tacksam för mitt hjärta som är med mig dag som natt och tröstar och vaggar mig när mardrömmarna tar över. Jag är verkligen super tacksam för det.
Men det kan inte alltid hindra den gråageggan som finns inuti mig. Jag vet vad det är och jag vill inte ha det. Men det hela kan jag inte bara kasta ifrån mig...hur gärna jag än vill det. Jag försöker verkligen att tygla de stora hästarna och hoppa upp och tamja dem. Men jag kastas ju av för att det inte finns något att hålla i. Och hur ska man då göra?
Jag bara väntar på avkastningen som får mig att bryta ihop och börja gråta hejdlöst över allt som har inträffat. Jag är bara inte där ännu. Men det kommer nog när jag minst anar det.
-
Nu ska jag i alla fall kura ner mig vid hjärtat och vänta på att sömnen ska anfalla...
....
Kan själen förkroppsligas? Det är vad jag funderar på, för ont i kroppen check. Sen av någon anledning så har hjärtat börjat slå ett extra slag lite väl många gånger ibland. Alltså jag har det naturligt sen jag föddes typ, iblnd slår det extra fler gånger än andra. Och så snurrar det så in utav helvette i skallen idag så jag blir nog tokig på riktigt snart.
Blä blä blä blä blä bajs...det är vad som känns idag. Visst nu får ni absolut inte tro att jag inte är tacksam över min Mulle, för det är jag absolut. Han finns och stöttar mig till 110% och vi försöker tillsammans göra vardagen så smidig som möjligt. Sen att det inte alltid blir som det är tänkt må väl hända. Men vi tar oss frammåt. Och det är väl det som är huvudsaken.
...
Varför funderar man mera när man egentligen inte har tid eller möjlighet att lägga så mycket tid på tankar?
Eller varför tar man inte tag i saker och gör det som man gjort förut och trivdes med det?
Vem?
Vem är det egentligen som har mest självinsikt?
.
Den som konstant måste upplyssa omvärlden om det?
.
Eller den som bara tar allt som det är och försöker göra det bästa av det?
Reflektion
"Det som man drar sig för mest är oftast det som man kommer att jobba med"
.
.
Det är vad en väldigt klok man sa idag. Och det jag fick ut av det var att jag ärligttalat var jävligt arg och funderade väldigt djupt "hur i helvette kan denna karl på 20 min få mig att bli så jävla förbannad?"
.
.
Svaret är egentligen väldigt väldigt enkelt...han lyckades inte prata till mig, utan han pratade rätt in i mig.
Förstår ni hur jag menar? Alltså han fick in en klockren fem etta rakt in i hjärtat på mig. Han lyckades med med en enda mening ta sig igenom mina murar och masker. Och hur fan han nu lyckades med det kommer nog alltid att förbli en gåta för mig. Med den enkla anledningen att jag lyckas ju inte själv med den grejjen ens.
.
.
<3
..
Har man allvarliga problem om man kommer på sig själv att verkligen asgarva åt sina egna tankar när man sitter ensam hemma?
.
Eller är det ett sunt tecken på att man är överintelligent och därför inte har behovet att konversera med andra för att bli road?
hör av mig
Ja vad ska man säga om dagen idag? Måste nog i alla fall citera en kär person "vissa skit dagar är jävligare än andra"
.
.
Jag har funderat på varför man inte säger som det är när man ses eller har setts. Jag tycker att det är ett så ruttet sätt att bara skita i att höra av sig alls...eller bara få ett mess där det står "tänker på dig, hör av mig i morgon"
Det är ett sånt jäkla hyckleri kan jag tycka. Visst personen kanske tänker på mig...för det framgår ju inte HUR man tänker. Men i alla fall när det dära med imorgon har varit över en vecka...då tycker jag det blir hyckleri. Visst jag vet att jag inte är tvär bäst på att svara alla gånger varesig på sms eller när det ringer. MEN när jag får ett sms sisodär 1 ggr varannan dag...så kommer jag ju alltid på att jag glömt att höra av mig.
.
.
Som jag säger är jag fan inte bättre än andra på någe sätt...men man kan fan börja undra...
Vad är det?
Vad är det som får en människa att ta de beslut man gör? Och är det så att de beslut man tar aldrig går att ändra på?
Visst jag vet att det är väldigt stora frågor och det finns inte något bra svar på de...om det nu ens finns något svar på de. Men i alla fall så kan jag inte låta bli att fundera. Man utsätts för val dagligen. Och vad är det då som får en att göra de val man gör då? Jag väljer när jag ska gå upp på morgonen. Men beroende på dagens innehåll går det lättare att gå upp vissa dagar än andra. Visst måste väl erkänna att den senaste tiden har jag egentligen inte vela göra något annat än att stanna kvar i sängen hela dagen och bara låta tiden passera. Men det inträffar ju inte så ofta att jag har ro i kroppen att ligga här hela dagarna. Men å andra sidan så känner jag inte så mycket energi eller ork till att göra något konkret på dagarna heller. Vad vil jag med mitt liv egentligen?
