rosadun

Jahaja...denna dag som började så...intet sägande fortsatte sin gillagång med att allt bara kändes bara blääää....

Terapin som skulle börja idag vart inställd pga han som skulle hålla i den hade glömt att den skulle börja idag...Ehhh jahaja tack för kaffet och välkommen åter...eller inte. Men men det var väl bara att knata vidare och försöka att inte lägga någon vidare tanke verksamhet på detta...men jag är ju som jag är och jahaja.

Det vart en sväng förbi vaktis och lite tjöt med henne en stund och ändrade kvälls planer. Jag trodde ju att jag skulle få bege mig till gympan och göra mig av med en del frustration...men tack och adjö det var ett 4 timmars cafesamtal i stället där olika människor från olika "skikt" träffades och disskuterade olika lösningar/problem som finnes.

Och det är inte så luddigt som det låter...men jag kan just nu inte gå in på några djupare detaljer då allt inte är klappat och klart. Men mitt svar när de frågade mig hur min vardag ser ut och vad jag sysslar med vart i sammanfattning:

" Jag vet att allt det jag delar med mig av ikväll kanske inte kommer förändra synen och hjälpen i en handvändning, men jag vet att jag tänker kämpa tills jag får vara jag och bli accepterad för det"

.

.

.

Ne nu blir det lite spel och sedan sova och hoppas på en nydag med nya möjligheter...